Om Berghagen
"Ja det var en kväll i juni, då sommaren är som bäst"
En sak är då säker, att Lars "Lasse" Berghagen aldrig har fått uppleva den smärta och sorgsna tillvaro som 95 procent av alla grabbar i vårat avlånga, blonda och blåögda land har fått genomlida, i form av den totala avsaknaden av riktig kärlek.
"Hur menar du då, herr gråtrunka?" tänker ni givetvis då.
Jag förklarar min tes då genom att presentera tre solklara punkter som diskvalificerar honom som en av oss och kvalificerar honom som en utböling. Gråtrunkar-kyrkans jävla anti-christ nummer ett.
1. Han har knullat med Lillbabs (som vid 108 års ålder fortfarande får anses som en vacker kvinna).
2. Han har kallats för "Sveriges Bob Dylan" (HA!).
3. Han anses vara Sveriges mest folkkära person och har massvis med trånande medelålders kvinnor suktande efter sig.
Lägg sedan till att han innehar ett världsrekord i guinness rekordbok (om än ett patetiskt ett) så förstår ni vilken SATAN han framstår som i våra ögon.
Men vadan detta Berghagen-hat?
Vad har han gjort för att förtjäna denna massiva och tunga kritik.
Det kan bero på att det är Juni. Det kan bero på att det är kväll. Det kan även bero på att jag är oerhört bitter på att min gamla förälskelse - som innan jag hunnit säga "Mäster Olof" - gått vidare och redan hittat en ny stackars ovetande snubbe att snirkla och vira sina lurfingrar omkring medan jag står kvar - ensam. Som vanligt.
Oälskad och orörd. Avsnoppad - både bildligt och bokstavligt.
Det finns ett ordstäv som lyder "Det kan bara bli bättre". Bara bli bättre? Bättre? Det kan bara bli sämre.
Ja det var en kväll i juni, då sommaren är som bäst.
Gråtrunka, 10 juni 2011.
